Försvunnen

Tom Bank | home

Försvunnen

POLISSPÄRRARNA GAV INGENTING

annat än bittra ord från alla oskyldiga bilister, som stoppades “ när de hade som mest bråttom”. Däremot kom det rapport från Tranås att två små FIAT försvunnit från SJ-parkeringen, där man hittat en bil som möjligen kunde tillhör fröken Stark men ena skylten fattades och den andra var svartmålad.

Patrullen vid Torpet hade med Margots hjälp snokat igenom varje vrå och poliserna sade sig ha funnit många små värdefulla spår, b.a. en nota från en restaurant i Värnamo och ett papper som “kunde vara franskt men det får pojkarna i Stockholm titta närmare på”. Fingeravtryck fanns det i överflöd på glas och stolar och bord och på en tom rödvinsflaska, men allt detta måste kollas på Kriminalen.

Måns Champion låg och sov på ett hörnskåp, sedan han slukat en burk “Delikatt” och läppjat på vattnet - men Elena var mycket orolig över sin vän. Hon anade det värsta men hade inte huvudet kallt nog att förknippa de olika episoderna kring “Juan”. Bankkuppen i Jönköping - må så vara att ”utlänningar är vana vid dylika historier men i Sverige, nej aldrig !

När kriminalarna avslutat vad de ansåg sig kunna göra för stunden, fick hon tillstånd att köra dem till närmaste stad, d.v.s. Gränna, och sedan hon lämnat av dem vid polisstationen, for hon direkt hem med Måns Champion i sina armar. En burk kondenserad mjölk och några bitar av en oxstek från kylen gjorde, att han åter kände sig lycklig och puttrade som endast en belåten katt kan. Hon kom plötsligt att tänka på att en katt måste ha sin egen sandlåda, så hon gick ut i den lilla trädgården bakom huset och fyllde en eko-kartong med matjord, bättre än ingenting.

Hon kände sig fruktansvärt ensam. det kom plötsligt. Elena var hennes bästa väninna - men VAD kunde ha hänt? Att sova var otänkbart, så hon ordnade ett mjukt sängläger åt Måns'en och gick så bort till sin vän poliskommissarien, där hon fann de båda kriminalarna, den ene vid telefonen, den andre vid en gammal skrivmaskin.

Förlåt mej, Gösta, men jag vet att du har massor av problem just nu men jag är SÅ bekymrad för Elena Stark. Det är inte möjligt att hon bara försvunnit, NÅGOT måste ha hänt henne... Om du hade en man ledig ett par timmar i morron, så kanske jag kunde få låna din spårhund Joppe, du vet att; han och jag är kompisar, och så kunde han få snoka runt torpet...

Det gick fint. Huvudkontoret hade redan skickat upp en vikarie på banken, och de hade hela dagen på sig för att undersöka terrängen kring torpet. Joppe trodde först att; det rörde sig om en picknick, och han dansade runt, plockade upp en gren då och då och visade de stolt för sina “vänner” på utflykten i skogen. Men Margot avbröt förlustelserna, när hon tog fram en klänning och ett par skor, som hon hittade i en vrå, “Sök, Joppe, SÖK”! “Först tog Joppe det som ett sedvanligt skämt, men när Margot fortsatte med att. sticka skorna under hans nos och så svepte en klänning kring hans mun, så vaknade minnen från träningen på polisskolan och Joppe förstod, att det gällde ARBETE ! Han började nosa runt om trappan men utan entusiasm. Så gick han in i stugan, men där stoppade Margot honom “Ut, Joppe, ut, sök !“ Joppe gick nervöst ner mot den gräsplätt som Elena brukade kalla “Parkeringen” och där vaknade han liksom till liv. Han snodde runt, “småpratade”, tittade på Margot - och så upp till torpet igen. Men det var inte meningen, så Margot kopplade honom och ledde honom bakom stugan med samma order “SÖK” Joppe såg ganska ointresserad ut tills han kom i närheten av den täckta brunnen med handspelet, där han plötsligt började småskälla med nosen mot brunnsplatan.

Konstigt, sade polismannen, konstigt ... och kättingen är nerrullad och hinken är borta.., låt oss ta en titt, vem vet ?

Gemensamt lyfte de av brädgolvet... och där nere skymtade något otäckt ... det var Elenas blommiga kjol ! Till närmaste telefon var det inte ens en km och dit for polismannen i Margots bil, med begäran om “ ögonblicklig hjälp, minst två man och en ambulans och så en kriminalare !