Förhör

Tom Bank | home

Förhör

STENOGRAPEN HADE SVÅRT

följa med detta ordsvall, medan kommissarie Algott log i sitt obefintliga skägg.

-Ja tackar Madame di Benito för all hjälp i denna komplicerade utredning, och jag skulle tro, att vi är helt överens om att Ni inte är utan små svarta fläckar på samvetet, men just nu vill jag inte veta om dom.

Så Julie fick lämna Polisstationen som en fri kvinna, även om Jean's våldsamma “smeknamn” ännu surrade i huvudet på henne.

Kommissarien satt still en lång stund och bara tittade på sin “gäst”, som till slut inte stod ut med denna mentala tortyr:

-Nu vill ja ha hit min advokat för ja vill att han ska se att här behandlas horror som grevinnor och hederliga karlar som banditer !

Advokaten kom efter ett par timmar, som Barandola tillbringade i sin cell, där han fick vara ensam med honom en halvtimma, varpå de båda sade sig vara klara för “ fortsatt samtal”.

Advokaten började med protester - en vana i vissa kretsar! - och krävde att hans kund “ omedelbart skulle sättas på fri fot och att Madame di Benito placeras under poliskontroll “ för hon har mycket på sitt elastiska samvete.

Kommissarie Allgott kände advokaten sedan flera år och visste precis hur denne brukade spela teater.

- Vi har all anledning misstänka att Jean Barandola gjort sig skyldig till eller aktivt deltagit i dels ett mord, dels en bankkupp i Sverige. Vi har fingeravtryck, vi har en del av de stulna sedlarna, vi har liket av den mördade unga svenska kvinnan. Allt är ännu inte klart, och jag vill en sista gång vädja till Barandola att tala om, var han gömt återstoden av pengarna och var han begravt kompisen “Jojo”?

Advokaten begärde uppskov, och Barandola förklarades arresterad som misstänkt för mord.

Samarbetet mellan poliserna i Biarritz, Jönköping och Gränna gick friktionsfritt, mycket tack vare två skickliga tolkar och ömsesidig god vilja. Undan för undan klarnade det hela.

Tre män hade kommit till Tylösand, där de stulit den svarta VOLVON, som lämnats på en parkering i Jönköping men med falska nummerskyltar. En man hade kommit till Jönköping och tagit in på Portalen, varifrån han diskret klarlagt terrängen omkring och inne i banken. “Louison” hade “turistat” kring Vätterstranden, beredd att hoppa in som aktiv så fort som

Jean gav order. Jean hade med “Jojo” tagit buss till Gränna, lockat Elena ut till Torpet, där de snabbt gjorde sig av med henne, då hon var ett besvärande ögonvittne. Meningen måste ha varit att få med Margot på samma gång, men tydligen sprack den kalkylen och “Jojo” liksom Jean tvingades fly hals över huvud, när Margot visade vägen för två Gränna-poliser. Så stöld av två små bilar i Tranås - men sedan blev det bara gissningar.

Ett par man från Polisen i Bordeaux började syna Jean Barandolas förflutna, och man kom då på spåren av en liga, som stal lyxbilar i hela södra Frankrike, där sådana var mycket talrika, och så maskerades de så att man obehindrat kunde köra in i Italien över Menton-Vintimiglia eller in i Spanien via Perpignan, en lättare väg än den västra, där kontrollen efter ETA var ett hinder.

Det tragiska läktare raset på Furiano intill Bastia var en härva som många poliser redan försökte reda ut. “ De vita giftermålen” var ökända inte minst i Marseille och Bordeaux, men “ Högst Uppifrån” kom det en vink om att “ med tanke på vissa känsliga förbindelser” vore det “ lämpligt att tills vidare dessa undersökningar skötas av Paris”•

Men vad hade Barandola i Sverige att göra ?

Ingen kunde svara på den frågan, och teorin om att han skulle ha förälskat sig i de båda flickorna i Lacanau förkastades som alltför «primitiv». En man som Jean, med häcken full av inkomstbringande affärer av alla de slag, inte kunde han lockas Norrut för en kärleksnatt med en ( eller två ?) svenska flickor !

Plötsligt kom man på ytterligare ett spår en liten FIAT hade skymtats på djupvatten i den vackra insjön Vidöstern av en söndags metare, och när brandsoldaterna fått upp bilen på stranden, såg man en död man vid ratten. En utlänning, utan minsta papper, utan bagage. Polisen kopplades givetvis in på det makabra fyndet, och slutsatsen blev, att det rörde sig om den så livligt efterspanade “Jojo”. Polisen såg genast, att treans växel var inkopplad och man fann en stor bula på bakhuvudet, så troligen hade mannen först bedövats, så placerats bakom ratten och så full fart ut från en brygga.

Slutsatsen blev, att “Jojo” och Jean flytt söderut i var sin bil men att “hjärnan” Jean funnit Jojo besvärande och gjort sig av med honom i Vid östern.

Louison hade med all säkerhet av Jean sänts söderut med överenskommen mötesplats i Biarritz en vecka senare “ för att dela rovet”.