Besök vid Banken

Tom Bank | home

Besök vid Banken

BESÖKET PÅ BANKEN

mellan Margot och Juan började mycket formellt.

<< Inte hade jag trott att en svensk provinsbank hade så moderna skyddsanordningar>> sade Juan, sedan de under en kvart gått runt på det lilla kontoret och även gjort en sväng ner “Valvet”. “Men finns det verkligen folk på poliskontoret så här på kvällningen?” >>

<< Det borde åtminstone finnas en telefonvakt, men jag måste bekänna, att här i Gränna har vi sannerligen varit fria från brott och brottslingar, för vi ligger ju så fint till att det är gjort på en timma att spärra alla vägar mot norr, söder och öster, och mot väster sköter Vättern om isoleringen och något flygfält har vi ännu inte... Förresten har vi normalt bara en liten kassa i kontanter, för nuförtiden går ju nästan allting i papper och telex. I går hade jag verkligen ett par hundra tusen i facket, men de gick med bud till vårt stora avdelningskontor i Jönköping. >>

Juan skrattade “ ja visste väl att jag borde ha kommit ett par dar Innan, för en så'n där slant är just vad jag skulle behöva för att klara mina spelskulder”.,.

Margot såg ganska förvånad ut, för hon hade inbillat sig, att Juan var en förmögen man, men så talade de om turistströmmen. “ I juli är det skillnad för då måste jag ha en kassa så att även grevar och baroner kan få kontanter om de så vill och vi ligger också med ett litet lager av D-mark, Pariser francs, pund och dollar, även om vi enligt reglementet bara skall ha för dagsbehov.

Fransmannen visade inte med en min sin besvikelse, men Margot började innerst inne undra varför han föreföll så intresserad av bankens kassa, samtidigt som hon tänkte på episoden med det dubbla namnet. Bättre blev det inte när Juan frågade så där rakt ut i luften ”den där centralbanken i Jonko eller var det nu var måste väl vara en guldgruva med poliser i varje hörn?”

<< Nej visst inte, Sverige är inte något polisland, och bankkupper får man lyckligtvis läsa om på Medelhavskusten men inte bland våra sandbankar...>>

Så var det dags att träffa Elena, och hon föreslog, att de som omväxling skulle fara upp en liten bit till “Gyllene Uttern”, den tjusiga Reso-reatauranten med underbar utsikt över Vättern och Visingsö. Sagt som gjort, och där bjöd Juan på en lätt måltid och en kopp thé. De såg ljusen från Jönköping i söder och Bankeryd i väster, och Juan lovade att berätta för alla sina bekanta nere i Biarritz med omnejd hur vackert det är uppe i norra Småland runt Vättern, “ <<Vem vet, om ni flickor är hemma i augusti eller juli, så kanske vi kommer en hel liga för attt provsmaka den där läckra fisken vi fick går kväll...>>

Dagen därpå reste Juan med buss till Jönköping och så vidare till SAS flyget i Köpenhamn. Och för Margot och Elena blev det åter vardagar på arbete och helgdagar på promenader.

Efter några dagar ringde dock Margot till sin gode vän polis kommissarien och pratade om väder och vind men liksom i förbigående ... vet du Gösta, att vi har haft en fransk friherre på besök på Ribbagården ?“

Nä, vad säjer du, ja har inte fått den minsta rapport om besök av någon utlänning förra veckan, men lappen kommer väl.., förresten ska ja titta in där i morron som jag brukar göra en gång i veckan.., så mycket mer som krögaren bjuder alltid på ett glas öl och en härlig smörgås...”