Var är Han ?

Tom Bank | home

Var är Han ?

VARKEN MARGOT ELLER ELENA

hörde av den franske Juan annat än i form av ett nyårskort med några banala ord “gott nytt. år”.

Den 14 juli, franska nationaldagen, lade en dansk motorbåt till vid Tylösand, och ingen fäste det minsta avseende vid detta lika litet som att tre kraftiga ynglingar vid kvällningen promenerade bort mot den stora turistparkeringen. Hundratals andra ungdomar var på drift varje vacker sommarkväll, och vem bryr sig om det på en badort?

En stund senare försvann en svart Volvo 740 ljudlöst från parkeringen...

Och vid midnatt stannade samma Volvo men med danska nummerplåtar framför Centralstationen i Jönköping, där en man tydligen stod och väntade på de tre som steg ur bilen. Utan jäkt eller brådska gick två av ynglingarna runt Posthuset upp mot Rådhuset, men just före Västra Stor'gatan, slank de in i en portgång. Den bastanta dörren öppnades i en handvändning, två minuter senare slank ytterligare en man in samma väg. Klockan 3 körde en svart Volvo upp framför samma portgång, en efter annan kom tre män med tunga säckar som slängdes in i bilen, porten stängdes och bilen försvann söderut mot Värnamovägen, men vid den tiden på dygnet fanns det knappast några vittnen...

Nästa dag var en helgdag, men när banken öppnade på måndagsmorgonen blev det genast polispådrag.

När hade kuppen skett? Lätt att förstå. Hur? Det var inga nybörjare utan specialister !

Vem? Här satte den stora spaningscentralen genast in alla krafter för att spåra förbrytarna. Mycket talade dock för att de bästa spåren sopats igen.

Inte ett fingeravtryck, inte ett fotspår. Inte ett enda ögonvittne.

Jo, en man som tidigt på söndagsmorgonen gått ner till Parkeringen på “`Torget” hade sett en svart bil svänga upp mot Rådhuset, men han hade bara sin egen bil i tankarna och hade inte tittat närmare efter numret eller ens märket, men han sade, att det “ kunde ha varit en stor Volvo eller möjligen en Peugeot. Vad kunde klockan ha varit? Tja, någonting åt 3-tiden.

En dam ringde Polisen och ” trodde sig ha sett en stor svart Volvo” framför Godsexpeditionen där hon själv brukade ställa sin Volvo fast den är mycket mindre...”

Efter ett ordflöde om brottsligheten nuförtiden hade hon sagt

-Nä nu måste ja bryta för dom ringer på dörren ... men jag tror att det fanns en dansk skylt bak på bilen...

Ändå något. Hotellen kollades genast, men ingen hade tagit emot danska gäster. “Portalen” hade dock haft en fransman veckan innan, en fransman med ett italienskt namn, “di Benito”, fotograf till yrket, 32 år gammal, mörkhårig och starkt solbränd. Han hade inte märkte på något sätt, och han hade lämnat hotellet lördag kväll, nej, han hade kommit in på förnatten och hämtat sin resväska med ett par ord att ”han hade haft ett litet krångel med sin bil så han blivit försenad ...“

Hans rum ? Jo, det hade redan städats och där fanns inga spår.

Men namnet påminde den dynamiske kommissarien i Jönköping om någonting. Bank? Fransman? Jo, vänta litet, i vintras hade han haft ett samtal med kollegan i Gränna, som hade nämnt, utan att anklaga någon, att en fransk bekant från Biarritz tydligen hade vistats i Sverige under två olika namn men “det var kanske bara ett litet missförstånd...”

Nu började det mullra uppe vid Grännaberget. Margot Strid fick besök av två civilklädda polismän från Stockholm, som tagit hand om det uppseendeväckande bankrånet, och hon berättade allt vad hon visste från Lacanau upp till “Ribbagården” och även om det privata besöket av “Juan” på hennes bankkontor. Man hade hoppats på ett fingeravtryck, men, som Margot Strid sade, ”lyckligtvis städar vi kontoret varje kväll..':

Men på nyårskortet fann man ett suddigt avtryck, “bättre än ingenting”, men handstilen hjälpte inte på detta stadium.