Elena

Tom Bank | home

Elena

MÅRGOT RINGDE ELENA STARK

men ingen svarade på telefonen.

<< Konstigt -hon brukar vara hemma så här dags... såvida hon inte farit över till sitt lilla torp inne i ödemarkerna intill Haurida, men dit brukar hon inte gärna bila ensam för hon är liksom en aning mörkrädd...>>

Hon berättade om Elena för kriminalarna, och för en gångs skull stängde hon sin bank en timma tidigare, och så stack de iväg mot Haurida alla tre. Underbart var det i gränstrakterna till Östergötland, granskande björkar, gröna gläntor översållade av vilda blomster, så passager av granskog och enstaka högresta tallar, glimtar av små insjöar, rena semester paradiset !

Med Margot vid ratten nalkades de torpet på en smal vinterväg, och plötsligt hörde polisen, med vana öron, ett motorvrål! En bil som nystartade på en grusväg. Margot fick order att “bara gasa på “ men hon var ingen racerstjärna och hade svårt hålla sig på vägen fram till torpet så nära det nu gick.

Kriminalarna hoppade av med dragna pistolen och sprang fram till stugans dörr, som stod öppen. Inte en människa därinne - bara en välgödd svart katt som verkade rädd och sökte ett gömställe. Margot följde poliserna hack i hal, och när hon fick syn på den panikslagne katten, så tog hon honom i famn, “ Min stackars lille Måne Champion, var har du din matte ?“ Men Måns lät förstå, att ögonblicket var illa valt för ömma ord när man liksom dör av hunger, så Margot gick fram till ett litet skafferi, där hon genast hittade en burk av Måns Champions favoriträtter, som 10 sekunder senare fanns på en tallrik i matvrån. En oro skälla mindre - alla djurvänner vet vilket liv en katt eller en hund kan föra när de verkligen är hungriga !

Kriminalarna bad Margot hålla sig lugn och “absolut inte röra vid något, medan de med god rutin finkammade“ kammaren, torpets enda rum med en kokvrå. Allt var i fruktansvärd oordning - “ det verkar som om bara karlar vari här” sade Margot genast.

Den ene polisen skyndade sig att med biltelefonen larma Jönköpings poliskontor, med begäran att ögonblickligen ordna med effektivaste vägspärrar på alla stora och små vägar som hade anslutning till vintervägen 1619 mot Tranås, dels sända en expert på fingeravtryck till torpet beläget “ej långt från Haurida”, i skogsbrynet vid andra höjdkurvan 600 meter Sud i Haurida” Han tillade, att de sökte en eller två män av sydländsk typ, möjligen i en svart Volvo 740 - men stoppa alla misstänkta bilar...“

Men VAR är Lena?, suckade Margot gråtande. “ Hon skulle aldrig i livet ha lämnat sin älskade Måne Champion ensam - titta bara så utsvulten han var! Och hon som led av “städmani” - nej, något är helt vansinnigt på tok. Vi som hade det så lugnt, Lena och Måns'en och jag! Men jag har alltid sagt att det är alldeles för lätt. att kila ut och in i detta avlånga land.